Hur man skall lära det enkla folket att bikta.
Vad är bikten? - Svar:
Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och icke tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom förlåtas inför Gud i himmelen.
Vilken synd skall man då bikta?
Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana, som vi icke veta om, såsom vi göra i Fader vår.
Men inför biktfadern skola vi bekänna blott de synder, som vi veta om och känna i hjärtat.
Vilka äro de?
Pröva då ditt stånd efter de tio buden, om är fader, moder, son, dotter, husbonde, matmor, tjänare, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, okysk, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.
Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!
Så skall du säga till din biktfader: "Högvärdige, käre herre, jag beder dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."
"Tala om!"
"Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en tjänare, tjänarinna etc., men jag tjänar tyvärr icke mitt husbondfolk troget, ty då och då har jag icke gjort, vad de befallde mig, jag har förtörnat dem och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, knorrat mot min matmor och förbannat henne etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra."
En husbonde eller matmor säge så:
"Särskilt bekänner jag för dig, att jag icke med trohet fostrat mitt barn, mitt tjänstefolk, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med okyska ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och icke fullgod vara." Och vad han mera gjort mot Guds bud och sitt stånd etc.
Men om någon icke finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han icke sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som du vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.
Med vet du alls ingen synd (vilket väl icke är möjligt), så säg icke heller någon särskild, utan tag förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.
Därpå skall biktfadern säga:
"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."
Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
"Ja, käre herre."
Därpå säge han: "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."
Men dem som äro hårt tryckta i sitt samvete eller äro bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.
- Ur Luthers lilla katekes, såsom den återfinns i Samfundet Pro Fide et Christianismo 1969 Svenska kyrkans bekännelseskrifter, tredje upplagan (fotomekaniskt omtryck av den år 1957 utgivna andra upplagan). (Stockholm: AB Verbum/Kyrkliga Centralförlaget)